22 juni var det en månad med dig. Känns sjukt att bara efter en månad kunna känna det jag känner för dig. Första gången jag såg dig klickade det. Jag behövde bara titta in i dina ögon en gång och sedan försvann allt runt omkring mig, då var jag stuck. Man gick hem, tänkandes på den killen man träffade på en klubb. Skrattade åt sig själv för att man hade ett hopp att träffa honom igen. But there you were. På 6 veckor så har du ändrat mitt liv totalt. Hur du kan få mig att må som en prinsessa på en sekund, allt du behöver göra är att le åt mig, att bara kolla mig i ögonen. Det är något folk borde förstå, det kvittar hur länge jag har känt dig, det är mina känslor för dig som räknas. Att du gör mig lycklig är vad som räknas. Jag vet att jag inte borde hoppas på för mycket, jag vet att jag inte ska förvänta mig detta men jag vill vara med dig föralltid. Jag vet med hela mitt hjärta att det är du som är den rätta för mig. Ingen har fått mig att må som du gör. Du gör mig svag, på ett bra sätt. Du är prinsen på den vita hästen. Du är min ängel utan vingar. Jag ska ta vara på varje minut jag har dig vid min sida.
Jag älskar dig, Victor. I really do.