I should be in bed right now. Men mitt huvud dunkar och mitt hjärta värker. Jag försöker dränka min sorg i musik but I could really, really, use some booze at this moment. Jag har nyss varit på One Tree Hill-terapi i cirkus 4 timmar. Jag är på gränsen på att loosa mitt mind. Driving myself crazy. Jag har aldrig varit såhär krävande innan. Jag behöver kärlek 24/7 och det känns så.. lame? Jag känner mig som en patetisk liten krävande bebis. This aint me.

Jag behöver dra härifrån, bort från Helsingborg. Jag behöver en spontan roadtrip. Känn ingen sorg för mig, Göteborg. Det är vad jag behöver, Göteborg. Gothia, The City, Booze - sovandes i en bil. All over again. Den resan satte ett spår i mitt hjärta. Jag andades, jag var fri och jag levde.

Jag börjar skolan in about two weeks och jag vill verkligen inte tillbaka dit. Ingenting är sig likt. Det kommer vara ett halvt-tyst klassrum och en halvt-skrattandes skola. Det är sorg. Är det inte konstigt, hur människor kan sätta så djupa spår? Hur man redan kan känna saknaden av en viss person? Vårat läger som vi ska roadtrippa till början av Höstterminen better be fierce. Men inte lika firece utan dig, vännen. Jag önskar dig all lycka.

Jag pratar för mycket, jag skriver för mycket. Mitt hjärta är fullt av skit som måste ut. Mina ögon är fullt av skit som måste ut. Jag måste seiza min dag och inte tänka på det som har varit. Men det sitter där i bak-huvudet och jag får inte ut det. Jag är confused. Jag behöver råd. Jag behöver vägledning.

Jag ska börja om på nytt. I mitt liv och på bloggen. A fresh start.